20 juli 2010
Innan jag åkte så föreställde jag mig en resa som skulle bli oförglömlig, och jag fick rätt.
Det finns händelser under min och min vän Sofies resa som jag alltid kommer att bära med mig och låtar som jag alltid kommer att förknippa med den.
Att aldrig ha rest på egen hand förut och ge sig ut på en månadslång tågluff det första man gör kan ju låta en aning dumdristigt, men det gick bra. Att jag inte åkte helt själv utan med en nära vän gjorde att jag aldrig kände mig ensam.
Fast då jag åkte på en förkylning som vägrade ge med sig åkte jag också på lite hemlängtan – men de flesta känner sig väl lite ynkliga när de blir sjuka?
Jag och min vän Sofie stod varandra nära innan vi åkte iväg men nu, efter resan, står vi varandra än närmre. I början av resan beter man sig som man gör när man träffar vänner hemma i Sverige – över en dag eller så. Men efterhand som tiden går blir man mer och mer bekväm med varandra och snart är man mot varandra som man är mot sin familj. 100 % sig själv.
Och samtalsämnena tar inte slut - du och den du reser med får nya saker att prata om hela tiden!
Så hur blev det då med packningen som jag var så orolig över? Jo, trots alla mina kontroller av den så fanns det saker som jag saknade! Men man lär sig av sina misstag och om jag någon gång gör en liknande resa igen, då gör jag inte om dem. Och om du läser under packning behöver du inte göra dem alls!
Att lyckas med alla tågbyten, att hitta rätt spår och rätt tågvagn, att få sängplatser för natten och att veta var den billigaste maten finns är en utmaning. Men jag hade trott att det skulle vara svårare.
Jag tror inte att tågluff är ett sätt att resa som passar alla, även om det går att anpassa just din tågluff efter dina egna behov och önskemål.
Men är du en av dem som drömmer om att ge dig iväg vill jag bara säga: ÅK!
Du kommer inte att ångra dig.
